Distansodling- experimentet som gav mersmak

Det är så mycket jag vill odla i min trädgård men jag behöver hela tiden begränsa mig. I kontrast till trädgården i stan har jag däremot oändligt mycket yta till mitt förfogande vid sommarstugan på landet. Problemet är att vi inte är där regelbundet och jag har därför inte sett det som en möjlighet att odla där. Förrän nu. Förra året testade jag att distansodla, vilket jag absolut ska fortsätta med. Men med bra lärdomar i bagaget och betydligt bättre förutsättningar.

De senaste åren har vi  haft fullt upp med små barn och mycket renoveringar både i tjugotalsradhuset i stan och på landet i stugan, men nu börjar jag känna att det finns energi och ibland även lite tid över. Under försommaren förra året började jag spåna lite i möjligheten att faktiskt odla lite på landet också och jag bestämde mig för att testa några enklare grödor till våren 2018. Men så plötsligt under midsommarhelgen när jag satt och finurlade på vilka ytor vi skulle göra i ordning under sommar och höst så fick jag ett infall om att anlägga en liten potatisåker.

Min fina man hoppade på projektet och mekade iordning gårdens femtio år gamla jordfräs och fräste i ordning en yta åt mig. På samma plats har det odlats i generationer på gården och så sent som för trettio år sen odlade hans farföräldrar potatis där. Det kändes så fint att åter bruka denna plats. Visst det var ett par månader sent att få ner potatisen men det var ju värt ett test.

På backen åkte Amandine, Princess och någon okänd sort som legat och groddat till sig redan och sedan täcktes allt med liat gräs i massor. Jag kunde inte heller låta bli att stoppa ner fröer av sallat, rödbeta, morot, vaxböna, bondböna och för lite fägring och för bina även lin.

Tuffa förutsättningar

Jorden var hårt packad på ytan eftersom vi hade gallrat i skogen under vintern och det har kört otaliga tunga traktorlass här. Även efter jordfräsning gick det knappt att få ned spadspetsen. Det gällde alltså att börja odla något som krävde mycket litet jorddjup och som på sikt kan luckra medan jag försöker bygga jorden uppifrån med täckodling.

Efter att potatis och frön puttats ned åkte vi på två veckors semester och de fick klara sig själva. Det kan ju låta lite väl tufft men experimentet gick ju ut på att se vad som funkar utan tillsyn. Som tur var blev det ju ingen toppensommar direkt utan en hel del moln och lite regn skapade ändå skapliga förutsättningar.

Utvärdering och lärdomar

Potatisen drabbades hårt av potatisbladmögel tidigt och hann inte utvecklas tillräckligt för att ge en stor skörd, men de som hann gå fram blev superfina och bekräftade att metoden funkade. Potatisen funkar alltså toppen för att bana väg för nya odlingsområden och fyllde därför en funktion även om inte skörden blev stor.

Jag sådde sallat där ca hälften faktiskt ändå tog sig och växte sig väldigt stora och fina trots det lilla jorddjupet och den sparsamma vattningen. Rödbetorna hade såklart inte en chans att utveckla fina betor men lite blast fick jag allt. Bondbönorna verkade inte heller gilla läget utan fick löss och vissnade, antagligen pga torkan. De kortvuxna vaxbönorna klarade sig bättre men gav ingen jätteskörd heller.

Ett vinnande koncept var däremot att plantera ned redan etablerade plantor med fina rötter. Superfin romansallat och sparrissallat fick jag på detta sätt, vilka jag sedan flyttade ytterligare en gång hem till stan sent på säsongen och kunde njuta av ändan in i december, vilket du kan läsa om här.

Från landet till stan flyttade mina fina plantor av Sparrissallat och Little Gem. De etablerade sig snabbt i odlingsbänken i lilla radhusträdgården och gav fin skörd hela hösten.

Här gäller det att de klarar ganska långa stunder utan extra vatten så det beror väldigt mycket på hur sommaren blir rent vädermässigt. Förra året var en bra sommar när det gäller just distansodling, i övrigt fanns ju en del att önska av vädret.

Nu smider jag planer för årets odling och ligger betydligt bättre till tidsmässigt. Är det någon mer som odlar på distans?

/Maria

 

2 svar på “Distansodling- experimentet som gav mersmak”

  1. Kul att läsa om dina erfarenheter! Har samma utgångspunkt med radhus i Göteborg och ett sommarhus där jag vill nyttja båda att odla på. Köpte solcellsdrivet bevattningssystem till sommarhuset, vilket var underbart men svårt att få perfektion på. Dessutom blev ju trädgården hemma i stan lidande under sommaren. Så nu vet jag inte vart solcellerna egentligen ger mest nytta.

    1. Oj, vad spännande med solcellsdrivet system. Det får jag kolla upp. Mitt bästa tips för att slippa vattna så mycket är helt klart att täckodla och att plantera ut uppdrivna plantor istället för att så frön. Men det är klart att lite bevattning ändå krävs. Vi har tur att ha ganska nära mellan ställena och är sällan borta längre än en vecka i stöten. Hoppas du hittar en bra balans i sommar. /Maria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *