Det är så mycket jag vill odla i min trädgård men jag behöver hela tiden begränsa mig. I kontrast till trädgården i stan har jag däremot oändligt mycket yta till mitt förfogande vid sommarstugan på landet. Problemet är att vi inte är där regelbundet och jag har därför inte sett det som en möjlighet att odla där. Förrän nu. Förra året testade jag att distansodla, vilket jag absolut ska fortsätta med. Men med bra lärdomar i bagaget och betydligt bättre förutsättningar.

Energi och odlingslust

De senaste åren har vi  haft fullt upp med små barn och mycket renoveringar både i tjugotalsradhuset i stan och på landet i stugan, men nu börjar jag känna att det finns energi och ibland även lite tid över. Under försommaren förra året började jag spåna lite i möjligheten att faktiskt odla lite på landet också och jag bestämde mig för att testa några enklare grödor till våren 2018. Men så plötsligt under midsommarhelgen när jag satt och finurlade på vilka ytor vi skulle göra i ordning under sommar och höst så fick jag ett infall om att anlägga en liten potatisåker.

Min fina man hoppade på projektet och mekade iordning gårdens femtio år gamla jordfräs och fräste i ordning en yta åt mig. På samma plats har det odlats i generationer på gården och så sent som för trettio år sen odlade hans farföräldrar potatis där. Det kändes så fint att åter bruka denna plats.

Potatisen fick bana vägen

Visst det var ett par månader sent att få ner potatisen men det var ju värt ett test. På backen åkte Amandine, Princess och någon okänd sort som legat och groddat till sig redan och sedan täcktes allt med liat gräs i massor. Jag kunde inte heller låta bli att stoppa ner fröer av sallat, rödbeta, morot, vaxböna, bondböna och för lite fägring och för bina även lin.

Tuffa förutsättningar

Jorden var hårt packad på ytan eftersom vi hade gallrat i skogen under vintern och det har kört otaliga tunga traktorlass här. Även efter jordfräsning gick det knappt att få ned spadspetsen. Det gällde alltså att börja odla något som krävde mycket litet jorddjup. Något som på sikt kan luckra medan jag försöker bygga jorden uppifrån med täckodling. Detta var potatisens jobb.

Efter att potatis och frön puttats ned åkte vi på två veckors semester och de fick klara sig själva. Det kan ju låta lite väl tufft men experimentet gick ju ut på att se vad som funkar utan tillsyn. Som tur var blev det en hel del moln och regn vilket ändå gav skapliga förutsättningar.

Utvärdering och lärdomar från distansodlingen

Potatisen drabbades hårt av potatisbladmögel tidigt och hann inte utvecklas tillräckligt för att ge en stor skörd. De som hann gå fram blev däremot superfina och bekräftade att metoden funkade. Potatisen funkar alltså toppen för att bana väg för nya odlingsområden och fyllde en funktion som jordförbättrare även om inte skörden blev stor.

Av den sallat jag sådde tog sig faktiskt hälften ändå och växte sig väldigt stora och fina trots det lilla jorddjupet och den sparsamma vattningen. Rödbetorna hade inte en chans att utveckla fina betor i den hårda jorden men lite blast fick jag allt. Bondbönorna verkade inte heller gilla läget utan fick löss och vissnade, antagligen på grund av torkan. De kortvuxna vaxbönorna klarade sig bättre men gav inte heller de någon jätteskörd.

Ett vinnande koncept var däremot att plantera ned redan etablerade plantor med fina rötter. Superfin romansallat och sparrissallat fick jag på detta sätt, vilka jag sedan flyttade ytterligare en gång hem till stan sent på säsongen. Här kunde jag sedan njuta av dem ända in i december, vilket du kan läsa om i det här inlägget.

Jag hade i alla fall tur med vädret

Plantor i en distansodlig måste ju klarar ganska långa stunder utan extra vatten så skörden beror väldigt mycket på hur sommaren blir rent vädermässigt. Denna svala och blöta sommaren var ju perfekt när det gäller just distansodling. I övrigt fanns ju en del att önska av sommarvädret.

Nu smider jag planer för årets odling och ligger betydligt bättre till tidsmässigt. Detta första odlingsexperiment har gett många lärdomar och jag har förstått de viktigaste grunderna i hur jag ska kunna odla på distans.

Är det någon mer som odlar på distans?

/Maria